TIINALINNEA

Då var den lyckliga sagan slut. Jag tror inte jag har förstått det riktigt än. Det kommer väl börja kännas när man måste prata med folk om det, när dagarna börjar bli annurlunda, när jag börjar känna mig ensam och otrygg. Alla småsaker kommer få mig att gråta varje gång jag minns dem. Men det känns ändå inte såå hämskt, vi är ju fortfarande bra vänner, vi älskar varandra och finns där för varandra, och hoppas på att hitta tillbaka till varandra en vacker dag. Det får situationen att känans bättre. Ingen av oss kommer försvinna, bara det att vi inte kommer se varandra lika ofta som förut. Det kommer bli sån stor skillnad. Från att varit tillsammans i 1 år och 3 månader, bott tillsammans i nästan 1 år, gjort i sort sätt allt tillsammans, till att inte träffas alls. Vi får se hur det går, jag har inte börjat gått under än iaf. De stora tårarna kommer nog senare när jag insett att mitt liv förändrats så mycket.

Aja, nu ska jag sluta skriva innan jag börjar gråta.
Puss o kram .