Den lyckligaste tiden i mitt liv
Måste bara få återminnas den lyckligaste tiden i mitt liv en sista gång ...
Jag kommer aldrig att glömma den tiden, det gick så fort, känns som det var igår …
Första gången jag träffade honom, jag var nervös. Vi satt mest i hans Volvo och pratade, eller jag pratade väl inte så mkt (a), men det var trevligt.
När han kom mitt i natten från Bollnäs och hämtade mig, jag blev så glad.
När jag var hos honom och hälsade på, väntade hemma hos honom medan han jobbade. Satt där och gjorde mest ingenting, bara väntade och blev jätteglad när han kom hem.
Alla tågresor som var lätt värda att åka för att vara med honom.
Första sommaren med honom, brännbollsyran när jag vi såg så roliga ut när vi bränt oss efter att ha suttit tillsammans i solen flera timmar. När vi åkte till stranden och badade efter han hade slutat jobbet. Det var så mysigt.
När jag fick följa med på bröllop när hans syrra skulle gifta sig. Han var så fin och det var roligt att få vara med.
Alla åkturer i hans snygga orangea Celica, att se hans ansikte när han körde, han såg så lycklig ut, var det bästa jag visste. Jag blev så glad när jag såg honom så lycklig.
Alla mysiga filmkvällar och när vi kolla på massor av serier. Åh, det var så mysigt!
De gånger han var så duktig och lagade jättegoda köttfärsbiffar med tzatziki. Så satt vi där vid det höga bordet i lägenheten med några tända ljus och katterna sprang runt.
Alla hjärtans dag, det var något riktigt speciellt. När han hade lagt upp rosenblad på golvet som en väg till min present som var underkläder och chokladhjärtan. Det är verkligen något att komma ihåg.
Det finns så många minnen vi skapat som jag aldrig kommer glömma!
Den sista presenten jag fick av honom, en så söt nalle och ett underbart fint brev/dikt. Önska bara han kände så nu, ”Jag kan spendera resten av mitt liv att göra dig lycklig. Jag ska börja varje morgon med att viska jag älskar dig i ditt öra. En framtid med dig då du har en vit klänning. Mitt hjärta kommer alltid bara slå för dig”. Åh, det är så fint, så fina ord som jag då inte tog in men nu känns de i mitt hjärta. Att jag inte insåg då? Hur kan man vara så dum och slänga bort något så underbart? Vad tänkte jag med? Inte var det hjärnan eller hjärtat i alla fall …
Känns som jag tagit över hans ord, nu är det jag som menar det och inte han.
Jag skulle göra vad som helst (och då menar jag verkligen Vad Som Helst) för att få uppleva allt det igen., Men nu vet jag att jag Aldrig mer kommer få att göra det, så vill bara återminnas det en sista gång.
Något jag lärt mig under tiden är att man ska njuta varenda sekund man får med den man älskar. Och att hålla hårt om den personen. Det är något jag verkligen kommer att tänka på … Man ska aldrig sluta kämpa!
Jag kommer aldrig att glömma den tiden, det gick så fort, känns som det var igår …
Första gången jag träffade honom, jag var nervös. Vi satt mest i hans Volvo och pratade, eller jag pratade väl inte så mkt (a), men det var trevligt.
När han kom mitt i natten från Bollnäs och hämtade mig, jag blev så glad.
När jag var hos honom och hälsade på, väntade hemma hos honom medan han jobbade. Satt där och gjorde mest ingenting, bara väntade och blev jätteglad när han kom hem.
Alla tågresor som var lätt värda att åka för att vara med honom.
Första sommaren med honom, brännbollsyran när jag vi såg så roliga ut när vi bränt oss efter att ha suttit tillsammans i solen flera timmar. När vi åkte till stranden och badade efter han hade slutat jobbet. Det var så mysigt.
När jag fick följa med på bröllop när hans syrra skulle gifta sig. Han var så fin och det var roligt att få vara med.
Alla åkturer i hans snygga orangea Celica, att se hans ansikte när han körde, han såg så lycklig ut, var det bästa jag visste. Jag blev så glad när jag såg honom så lycklig.
Alla mysiga filmkvällar och när vi kolla på massor av serier. Åh, det var så mysigt!
De gånger han var så duktig och lagade jättegoda köttfärsbiffar med tzatziki. Så satt vi där vid det höga bordet i lägenheten med några tända ljus och katterna sprang runt.
Alla hjärtans dag, det var något riktigt speciellt. När han hade lagt upp rosenblad på golvet som en väg till min present som var underkläder och chokladhjärtan. Det är verkligen något att komma ihåg.
Det finns så många minnen vi skapat som jag aldrig kommer glömma!
Den sista presenten jag fick av honom, en så söt nalle och ett underbart fint brev/dikt. Önska bara han kände så nu, ”Jag kan spendera resten av mitt liv att göra dig lycklig. Jag ska börja varje morgon med att viska jag älskar dig i ditt öra. En framtid med dig då du har en vit klänning. Mitt hjärta kommer alltid bara slå för dig”. Åh, det är så fint, så fina ord som jag då inte tog in men nu känns de i mitt hjärta. Att jag inte insåg då? Hur kan man vara så dum och slänga bort något så underbart? Vad tänkte jag med? Inte var det hjärnan eller hjärtat i alla fall …
Känns som jag tagit över hans ord, nu är det jag som menar det och inte han.
Jag skulle göra vad som helst (och då menar jag verkligen Vad Som Helst) för att få uppleva allt det igen., Men nu vet jag att jag Aldrig mer kommer få att göra det, så vill bara återminnas det en sista gång.
Något jag lärt mig under tiden är att man ska njuta varenda sekund man får med den man älskar. Och att hålla hårt om den personen. Det är något jag verkligen kommer att tänka på … Man ska aldrig sluta kämpa!
♥
Kommer alltid drömma om ett liv med honom!
Kommer alltid drömma om ett liv med honom!
Kommentarer
Trackback
